Drömkast

Under mina levandsår har jag samlat på mig spelkonsoler. Allt från ett Nintendo 8-bitars till deras senaste Switch. Däremellan har andra tillverkare anslutit till familjen, Microsoft, Sony och SEGA. Den sistnämnda var en stor del under 16-bitars eran, den tid då SEGA gjorde vad Nintendont. Därefter hamnade de i skymundan, gick i en smärre konkurs och fick istället leva vidare i mina minnen.

På senare år har det hänt en del. Jag har införskaffat mig ett Game Gear och två Dreamcast. Anledningen till att de blev två, ja, ibland blir det så på Tradera. De var defekta med icke-fungerande kontrollerportar och priset var helt okej. Köpte ett par komponenter för cirkus 150 kr totalt, där två nya internbatteri med hållare stod för 90% av kostnaden, och fixade till dem. Nu funkar de galant men som vanligt finns det alltid mer att göra.

En negativ punkt med Dreamcast är att de låter för jävla mycket. Är det inte plastfläkten så är det GD ROM-läsaren. Just läsaren går att byta ut, en snubbe i Polen säljer nämligen en s.k. GDEMU som ersätter den optiska läsaren med en SD-adapter. Ljudet försvinner och du kan, åtminstone i teorin som jag inte beprövat, lägga in spel på SD-kortet och spela som de vore original.

Det som återstår är att byta ut den förenade fläkten men när det blir vet Jonte.

Än fler omtag

Det börjar nästan bli löjligt men envis som jag är lever servern vidare. Hemsidan har jag flyttat som i ett experiment och skrotet den körs på återfinns numera i Amazons AWS kluster i Stockholm. 12 månader gratis för en micro linux-server vilket passar utmärkt, får se hur saker ser ut när fakturorna börjar skickas ut.

På servern hemma körs numera FreeNAS rakt på modermodemet och HDD-kablarna är dubbelkollade. Har lagt in alla semesterbilder som finns och än så länge lever hårddiskarna så här ett par veckor in. Varje gång jag skriver om det så händer något så det är säkert bara en tidsfråga nu.