Drömkast

Under mina levandsår har jag samlat på mig spelkonsoler. Allt från ett Nintendo 8-bitars till deras senaste Switch. Däremellan har andra tillverkare anslutit till familjen, Microsoft, Sony och SEGA. Den sistnämnda var en stor del under 16-bitars eran, den tid då SEGA gjorde vad Nintendont. Därefter hamnade de i skymundan, gick i en smärre konkurs och fick istället leva vidare i mina minnen.

På senare år har det hänt en del. Jag har införskaffat mig ett Game Gear och två Dreamcast. Anledningen till att de blev två, ja, ibland blir det så på Tradera. De var defekta med icke-fungerande kontrollerportar och priset var helt okej. Köpte ett par komponenter för cirkus 150 kr totalt, där två nya internbatteri med hållare stod för 90% av kostnaden, och fixade till dem. Nu funkar de galant men som vanligt finns det alltid mer att göra.

En negativ punkt med Dreamcast är att de låter för jävla mycket. Är det inte plastfläkten så är det GD ROM-läsaren. Just läsaren går att byta ut, en snubbe i Polen säljer nämligen en s.k. GDEMU som ersätter den optiska läsaren med en SD-adapter. Ljudet försvinner och du kan, åtminstone i teorin som jag inte beprövat, lägga in spel på SD-kortet och spela som de vore original.

Det som återstår är att byta ut den förenade fläkten men när det blir vet Jonte.

Än fler omtag

Det börjar nästan bli löjligt men envis som jag är lever servern vidare. Hemsidan har jag flyttat som i ett experiment och skrotet den körs på återfinns numera i Amazons AWS kluster i Stockholm. 12 månader gratis för en micro linux-server vilket passar utmärkt, får se hur saker ser ut när fakturorna börjar skickas ut.

På servern hemma körs numera FreeNAS rakt på modermodemet och HDD-kablarna är dubbelkollade. Har lagt in alla semesterbilder som finns och än så länge lever hårddiskarna så här ett par veckor in. Varje gång jag skriver om det så händer något så det är säkert bara en tidsfråga nu.

Nya omtag

För femtioelfte gången i rad har hårddiskarna kraschat. Anledningen är fortfarande oklar, det kan vara SAS-diskarna som är mongo, men det kan likväl vara P222-kortet som strular. Har provat sätta in andra hårddiskar i kortet men de hittas inte så troligtvis är de för gamla helt enkelt. Ett alternativ hade varit att köpa nya diskar (typ WD RED) men det kostar pengar, vilket vår nyfödda son också gör. Provade att köra det interna B120i-kortet men den har inte stöd för SAS så där föll det. Jag har närmast gett upp och tänker köpa in ett par nya SATA-diskar när tillfälle ges, prova P222-kortet och sedan köra på det interna om det fortsätter strula. Fick dock för mig att testa något annat igår.

När det kommer till RAID-kort så går det i vissa fall köra kortet som passthrough, vilket innebär att du tar bort RAID-logiken från kortet och presenterar hårddiskarna som de är. Lite overhead försvinner med andra ord och RAID-funktionaliteten kan du istället få via mjukvara (exempelvis ZFS). Testade detta igår genom att rensa kortet på konfiguration och sedan ställa om kortet till Host Bus Adapter (HBA) vilket är en typ av passthrough om jag förstår det rätt. Installerade upp en ny FreeNAS VM i ESXi och gjorde någon VMDK-pekning till diskarna. Ja, jag vet att FreeNAS ska installeras direkt på skrotet men det är skitsamma just nu.

Det funkar hittills bra, två diskar är ihopsatta som en mirror och delas ut via SMB. Har provat att skriva till diskarna och åh min gud, skojar inte när jag säger att det är natt och dag i skrivhastighet. Tidigare fastnade skrivhastigheten på runt 10MB/s medan läshastigheten var helt okej på 60-80MB/s. Hastigheterna gällde både lokalt och över nätverk. Nu ligger däremot skrivhastigheten på runt 80MB/s över nätverk och från en lastgammal hårddisk vilket är långt över min förväntan. Jag vet inte om detta beror på HBA-läget i RAID-kortet eller om FreeNAS är magiskt, trots all virtuell overhead. Det ser riktigt bra ut i vilket fall som helst.

Med det sagt är jag 95% säker på att skiten kommer att krascha förr eller senare men det är så läget är. Har redan fixat ett abonnemang på Google One som ger mig 2TB för 99kr i månaden (1000 bebisbilder på 3 veckor kommer fylla mobilen/kameran snabbt) och sedan monterat google drive som en hårddisk på en av servrarna. Det viktigaste kommer finnas i los molnos och då är det lite skitsamma att de lokala hårddiskarna kraschar.

Menlöst dravel

Idag är det enklare än någonsin att göra sin röst hörd. Det finns mängder av plattformar för detta, Facebook, LinkedIn, Youtube med flera. Rösterna brukar dock låta lite annorlunda på dessa ställen. ”Mitt liv är bäst!”, ”Jag är bäst på mitt jobb!”, ”Du är en idiot!”. En salig blandning men de handlar oftast om två saker; Lyfta sig själv eller trycka ner andra. Det finns såklart ett mellanting någonstans här men likt kvällspressen vill jag skriva om extremerna.

LinkedIn kan vara en bra plattform för jobbsökande eller informationsutbyte i ren professionell mening. Rekryterare kan leta fram nya kandidater till sina kunder, partnerskap kan stärkas och nyheter direkt från leverantör kan spridas. Vad som också kan spridas är en falsk bild av någons kunskaper.

Ju mer en person använder en viss plattform (läs flera gånger i veckan), ju varsammare bör man vara om vad denna person skriver eller säger. Jag har inte stött på många personer som pratar eller skriver mycket där innehållet faktiskt är relevant eller ens är sant. Oftast gillar personen sin egna röst eller har en snedvriden verklighetsuppfattning. Mycket snack och lite verkstad, som talesättet går.

Fördelen är dock att det mesta går att kolla upp. Bekanta kan intervjuas och certifikat kan verifieras. Görs inte detta kan överraskningen bli stor, men framför allt dyr. När sanningen väl kommer upp till ytan börjar det bli intressant på riktigt. Personens rätta färger visar sig och valet står mellan acceptans eller förnekelse.

Vad kommer du att välja?

Bland bottar och skript

Efter ett par månader av intensivt pluggande, framför allt de senaste två veckorna, har jag tagit CCNP Routing & Switching-certifikatet. Jag vill inte tacka någon för detta då det varit en lökig period med GRE-tunnlar, IPv6-access listor och felaktiga redistributionsregler. En lätt ångest har krypit vid min sida, satt sig på mitt bröst vid läggdags och viskat hur svåra alla delprov skulle vara. Nu efter provet finns den kvar men är lite sur för den måste komma på nya saker att viska om. Affärer som vanligt, med andra ord 🙂

För att fira certifikatet har jag tittat närmare på min nätverksmiljö här hemma. För någon vecka sedan kraschade RAID5:an och även om jag hann rädda det viktigaste av data var det en del jag behövde låta gå. Redan innan uppsättning tvekade jag inför RAID5 då det skulle vara lite segare och ge sämre redundans men 4TB extra i lagringsutrymme lockade mig över gränsen. Nu är den omgjord till RAID1+0 och trots att dessa extra terabyte försvinner till redundansen är jag nöjd då hastigheterna är mycket bättre (cirka 10MB/s bättre) och ger mig mer valuta för bandbredden här hemma.

Med hårddiskmatrisen pånyttfödd kunde jag istället fokusera på finputsning och det i form av mitt mediabibliotek. Varje vecka kommer det ut nya avsnitt av upphovsrä… uh, öppet-för-allmänheten avsnitt av kyrkonytt. Dessa vill jag slippa ladda hem manuellt – det är ändå 2019 och RSS-flöden har funnits sedan Nils Dacke gjorde debut – så det löste jag med YaRSS2 som är ett plugin till Deluge för att hantera RSS-prenumerationer. Nu går Deluge in i RSS flödet för kyrkonytt och laddar automatiskt ner nya avsnitt när de släpps. Detta i teorin åtminstone, får vänta tills nästa vecka när nästa avsnitt släpps för att se om magin funkar.

Utöver detta ville jag gärna veta när ett nytt avsnitt har laddats ner och ni kanske tänker SMTP skulle vara ett bra alternativ för detta ändamål. I så fall har ni fel för SMTP är gammalt och ganska nedlåst tack vare alla nigerianska prinsar som ber om pengar men det visste ni säkert redan. Jag började fantisera om webhooks och andra millenial-fenomen och kom tänka på Slack. Gjorde lite research och beslutade mig för att skapa en bot i Slack som skickade meddelande när den hittat nya avsnitt och konfirmationsfilmer som laddats ner.

Som vi alla vet är Python den hetaste skiten just nu och alla som är något använder det, i alla fall enligt Alexander Bard. Det gick smidigt att hämta ner SlackClient med hjälp av Pip och därefter var det bara att börja skripta. Följde en tutorial i början och insåg att mycket kände jag igen från en ramverk för Webex Teams-bottar men denna kändes bättre av någon anledning. Jag skrev några funktioner som kollade av alla mappar med avsnitt och filmer som fanns på hårddiskarna och jämförde dessa med en textfil innehållandes allt material den hittat vid tidigare körningar. Det gick ok för filmerna men tv-avsnitten ställde till det ganska snabbt. Textfiler för att spara information dessutom, nog för att jag bor i Småland men inte drabbas jag av stenar i fältet så att säga. För att tala klarspråk, jag är inte en bonde.

Spenderade halva natten efter Melodifestivalen med att sätta upp en MySQL-server medan sambon låg och sov bredvid med vår kommande son i magen. Har jobbat en del med MySQL i samband med Python tidigare men det tog sin stund att få till databasstrukturen och framför allt formateringen av data som Python skickade då MySQL är kinkigare än en treåring som ska käka broccoli för att få efterrätt. Till slut fick jag till det och somnade in för att fortsätta nästa dag vilket i skrivande stund är idag.

Hela förmiddagen har gått att få till formateringen kring TV-avsnitt och dess struktur med namn, säsong och avsnitt. Även om jag tidigare skrev att jag inte är en bonde så tror jag att ett par erfarna kodare hade tyckt annat om de såg min kod just nu. Oavsett vad fick jag till formateringen och nu sparas de i en tabell med titel, säsong och avsnitt som olika kolumner och därefter sammanfattas de och skickas ut via Slack till min egna lilla opiumhåla. Själva meddelandet som skickas kan förfinas lite till men ärligt talat är jag rätt nöjd.

Crontab på skriptet med 30 minuter väntetid och jag har tagit ett kliv in i 2019 på riktigt.

2018 i korthet

För att summera året på snabbast möjliga sätt används listan nedan

  • Ett år i hus
  • Snö
  • O Gud så mycket snö
  • Fiberbeställning
  • Sol
  • O Gud så mycket sol
  • Fiber i hus
  • Besked om föräldraskap
  • Robotdammsugare

Det var nog allt jag kommer på just nu. Har stirrat rätt mycket på folk som gått förbi på gatan och det är rätt intressant i sig. Fanns ett par kids som inte plockade upp efter sin hund när den sket på asfalten vid mitt staket. Borde införskaffa lite kameraövervakning på området så jag har bevismaterial till föräldrarna nästa gång det händer, för det är både en laglig och rimlig reaktion på situationen.

Låt oss hoppas på att 2019 fortsätter i samma anda!

Ljusets hastighet

Den 22 mars, för mer eller mindre fem månader sedan, skickade jag min senaste snigelpost. Varför använde jag denna uråldriga metod anno Domini 2018? Det finns två alternativ:

  • Jag ville vara säker på att brevet kom fram till rätt mottagare och överhuvudtaget
  • Jag behövde kommunicera med en kommunal inrättning

Ta en gissning och är ni osäkra så vill jag påminna er om att postansvariga i det här landet är Postnord. Då så, då var det avhandlat. Ett kommunalt bolag hade möjligheten att erbjuda mig fiber och jag ville gärna lämna 2001 bakom mig. Jag skar upp handflatan med en smörkniv och lät blodet droppa ner i mitt obefintliga bläckhorn. Jag doppade min hypotetiska fjäderpenna i blodet och skulle precis börja signera kontraktet när min sambo kom hem och undrade varför jag satt och stirrade på ett papper, hållandes en smörkniv i handen.
Hon tryckte en traditionell bläckpenna i handen på mig och tog med sig smörkniven till köket, undrandes varför hon valt att köpa ett hus tillsammans med en idiot. Jag skrev under kontraktet och lade det i brevlådan. Därefter gick det motsatsen till snabbt.
I april kom det förbi en snubbe och pratade om saker jag läst om dagligen den senaste månaden. Då han endast gjorde sitt jobb, och jag är ett svin i tystnad, lyssnade jag och nickade vid rätt tillfällen. Planeringen av fiberindragningen var klar och vi tackade adjö. Två månader senare kom det ett par lirare och misshandlade vår uttorkade gräsmatta. De passade även på att lägga ner en slang som fibern skulle använda för att ta sig fram till huset vilket var snällt av dem. En månad senare kom en värmepåverkad nisse och blåste in fibern till huset. Han var märkbart påverkad av värmen men det ordnade sig till slut.
Ytterligare en månad senare, och för er som inte hängt med är vi i skrivande månad augusti, hände det ingenting. Ytterligare en snigelpost skickades, den här gången i form av ett brev som i blodskrift talade om för dem att de kanske hade glömt något, vilket de hade, och brevet hade en omedelbar effekt på ett par dagar.
Nu sitter jag här framför datormaskinen med den fetaste uppkoppling jag haft sedan början av november förra året. Jag har överlevt resan men emellanåt har det varit jävligt jobbigt rent ut sagt. Jämför det med att köra på en grusig landsväg fylld av hål, i en bil från tiden innan stötdämpare och AC. Vi skiter i det nu och går vidare med att hitta nya saker som behövs för att vi ska kunna leva ett lyckligt liv.

En stund senare

Som jag skrev i förra inlägget tog det ett tag att få igång alla servrar och tjänster. Nu i efterhand, när jag vet hur det går till, så skulle det cirka en halvtimme tillsammans med OS-installationen. Det är charmen med Linux, rätt som det var sätter det sig och går undan. Hur funkar uppsättningen dock?
Helt okej får jag medge. Den tjänst, eller docker rättare sagt, som jag har mest problem med är rutorrent. Av någon anledning hänger den sig med jämna mellanrum och ett par stycken torrents slutar fungera. Problemet åtgärdas genom att starta om dockern men jag har inte hittat anledningen till problemet.
Plex funkar bra, more or less. Det har hängt sig färre gånger än tidigare nämnda men det har hänt att jag fått starta om den också. Det är bara jag som använder tjänsten hemma så det är inga problem, finns ingen som kan gnälla än jag. Det är väl ett problem i sig förresten.
Oavsett vad är jag nöjd, Microservern är ett litet kraftpaket och väl värd pengarna.

Värme och teknik

Solen skiner in genom fönstret och huset är varmt som fan. Har varit utomhus en kortare tid idag men min rygg vittnar om dåligt solskydd under den förra helgens trädgårdsarbete. Jag kompenserar detta genom att sitta inne idag och arbeta på servern.
Igår installerade jag nya hårddiskar i servern och slängde ihop dem i en RAID-5. Funderade ett tag på om jag istället skulle köra RAID-1+0 men kände att lagringsutrymmet får gå före redundansen. Har ingen data som jag direkt skulle sakna och den jag har finns lagrad på andra ställen, vill mest ha mer YTA! Så 5 fick det bli och tekniken tog ett par timmar på sig att färdigställas (och då valde jag ändå rapid).
Idag har jag suttit över 8 timmar att få igång resten av sakerna och ja, det är lång tid. Min uppsättning består nu av två VMs:

  • NAS – Allokerar lagringsutrymmet och delar detta över nätverket med SMB
  • Kotten – Media och torrent-server som använder Docker och två containers av Plex samt ruTorrent

Den sistnämnda servern är döpt efter Muffins syster som gick bort för fem år sedan och om ni inte visste det redan så är det katter det är tal om. Visste ni inte det sedan innan så undrar jag vilka ni är och varför ni läser detta. Kommentera eller like:a inlägget, prenumerera yadda yadda.
Att slänga upp en SMB-share var någorlunda straight forward och tog inte så lång tid. Det som tog mest tid var att få igång Plex via Docker, följde en guide som var ganska utdaterad och det märkte jag först efter att jag hittade en guide som fungerade. Typiskt. ruTorrent-klienten tog nästan längre tid då jag hade problem med skrivrättigheter. Det är fortfarande lite problem men vad fan, nu funkar det i alla fall. Varmt som fan är det fortfarande.
Författaren av detta inlägg lovar på heder och samvete att torrent-tekniken används i enlighet med den kristna religionen och svenska lagstiftningar.

Tiden som finns oss tillhanda

Folk i min närhet fyller 30 och i slutet av året är det min tur. Ett årtal som är det nya 20, har jag hört, men faktum kvarstår att 30 är 30. En känsla finns av att vissa saker bör vara avklarade vid den tidpunkten men riktigt vad vet jag inte. Den fysiska kropp vi har når sin peak vid 25 har jag för mig att jag läst någonstans, tänker mig att förruttnelsen börjar strax därefter. Nåja, människan har säkert nya biologiska förutsättningar med tanke på all mat och medicin som finns nu för tiden så den processen går säkert med plus/minus ett par år.
Tills jag kommer på vad som ska göras med den tid som finns kvar så drar jag lite Netflix och kaffe. Får även se till att hålla gymbesöken reguljära som jag gjort de senaste två veckorna så ska det nog ordna sig med allt.
Skulle behöva tapetsera om rummet och sätta upp lite hyllor men det väntar jag lite med. Först ska vardagsrummet få sig en soffjävel med tillhörande fåtölj och fotdyna.